söndag 23 maj 2010

Tvångssvenska och nordisk mångfald

I Finland som har två officiella språk, finska och svenska, har man obligatorisk svenskundervisning i finska grundskolor i årskurs 7-9 och i gymnasieskolorna. I svensktalande skolor har man undervisning vanligtvis från årskurs 3.

Landet har varit tvåspråkigt sedan hedenhös. Finland var Sveriges östra rikshalva från medeltiden fram till 1809, då Sverige förlorade kriget mot Ryssland och tvingades ge bort Finland.

2009 gavs det ut ett speciellt minnesmynt för att minnas att landet delades. Fyra miljoner enkronor fick en ny baksida formgiven av Annie Winblad Jakubowski. Det är en massa streck som symboliserar havet som en förbindelselänk mellan länderna.
Ett citat finns runt kanten: "DEN UNDERBARA SAGAN OM ETT LAND PÅ ANDRA SIDAN HAFVET". Texten är hämtad ur Anton Rosells bok Studentbesöket i Finland 1857, utgiven 1858.

Du kan läsa boken på internet via Projekt Runeberg. Där lägger de upp gamla böcker i ur vårt nordiska kulturarv i fulltext. Boken finns att läsa på denna länk: Studentbesöket i Finland 1857.

------------------------------------------------------------------------------------------------

Många i Finland tycker inte att man måste lära sig svenska i skolorna, och kallar det "tvångssvenska" eller "pakkoruotsi" på finska. Ett kampanjmärke visar en figur som slänger bokstaven Å i en soptunna. Det är lite humor över detta.

"Pois pakkoruotsi" betyder "Ta bort/väck med tvångssvenska".

------------------------------------------------------------------------------------------------

För mig spelar det ingen roll vad man benämner sig eller vad man är. Bara man är stolt över sitt ursprung och respekterar varandra. Tillsammans är vi nordbor eller nordeuropeer och vi ska vara stolta över vår mångfalt och värna den.

Egentligen borde vi ha ett eget språk, skandinaviska, så vi slipper prata engelska emellan våra syskonländer. I detta sammanhang kunde vi även räkna med alla finländare, och även balter och fjärrkarelare om de vill vara med oss.

Lyssna gärna på radions Vetenskapsradion Språket om barn i Danmark som med frenesi vill lära sig förstå svenska. Varför har vi inte samma ambitioner i Sverige för våra grannspråk?
Nordiska rådet har gett Sverige kritik för att vi inte följer den nordiska språkdeklarationen om grannspråksundervisning i skolorna.
Bodil Austad, som är nordisk språkkoordinator, hoppas att även svenska skolbarn framöver ska få lära sig mer om våra nordiska grannars språk. Ladda ner programmet i mp3-format från podradion: Förstår vi våra grannar? från den 27 april 2010. Programmet är 24 minuter långt.

------------------------------------------------------------------------------------------------

Här nedan är en liten begreppslista på vad folken i vårt östra vänland kallas eller vill kallas för. Klicka på länkarna för mer information om begreppen.

Finnar är personer som har finska som modersmål.
Finlandssvenskar är finländare har svenska (finlandssvenska) som modersmål.
Ålänningar är finländare, men de betraktar sig inte som finlandssvenskar.
Finländare är alla medborgare landet Finland.

Finn på norska är den tidigare beteckningen på samer. En finne betyder också akne, som är något helt annat :-)


Källor: Wikipedia, Sveriges Radio P1, Projekt Runeberg och egna minnen.

.

tisdag 18 maj 2010

Prickar på rymmen och andra glada prickar


Endast Sverige har bokstaven Å.

Det stämmer inte, för även norrmän och danskar använder Å och givetvis även finländare och speciellt ålänningarna. Det går inte att skriva Åland utan Å eller hur?
I Norge användes aa som tecken för å fram till 1917 och i Danmark till 1948.
I Danmark skriver man ortsnamn ömsom med AA och Å som i städerna AAlborg och Århus.

Ä
finns i svenska, finska, estniska, võru (dialekt av estniska) och slovakiska samt även i tyska, men där är den inte en egen bokstav. I norska, danska och färöiska skrivs det med bokstaven æ. Isländska æ uttalas aj.

Ö
finns i svenska, finska, estniska, isländska och turkiska, samt även i tyska och ungerska, men där är det inte en egen bokstav. Danskar och norrmän skriver ö som ø. I latin och franska används ibland bokstaven œ.

Namnet Öresundsbron är en kombination av svenska och danska. Med danskt ø i början och svensk slutändelse med -bron.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Upprinnelsen till prickar och ringar kommer av att man tidigt skrev ao för ljudet Å, ae för Ä och oe för Ö. Med tiden började man skriva o:et ovanför a så uppstod å-et. Tittar man noggrant ser man att ringen är ett litet o.
Det samma hände med e i ae och oe. Senare förvandlades e-et ovanpå till ett streck eller två prickar.

---------------------------------------------------------------------------------------------

När jag studerat skyltar och annan text under mina resor, har jag funnit några loggor där prickarna är på rymmen eller har halkar ner. Tipsa mig gärna om du hittar fler logon där bokstäverna gör lite som de själva vill.


Några klassiska försvunna prickar är hos Götabanken som efter en sammanslagning med andra banker blev till Gota Bank, samt Skånska Cement som blev till Skanska.


Det är en nordisk stolthet med prickar, använde dem ofta och mycket!

---------------------------------------------------------------------------------------------

Vill man visa kraft och styrka kan man förstärka ord med extra prickar. Jag har två exempel på detta, med öl och hårdrock.

För att visa att ett öl var riktigt urskandinaviskt döptes det till Nordik Wölf. Ölet bryggdes i Falkenberg av Carlsberg Sverige. Jag vet inte om ölet fortfarande finns att köpa.



Den amerikanska hårdrocksgruppen Mötley Crüe har också lagt till med extra prickar. Gruppen grundades 1981, men långt innan gruppen bildades hade gitarristen Mick Mars (Bob Allen Deal) en namnidé till en grupp redan 1973: Mottley Cru.


---------------------------------------------------------------------------------------------

Har man mängder av prickar på en karta, så säger handläggarna på Byggnadsnämnden att "Där får man inte bygga!" Det kallas för prickmark. Men det är en helt annan historia.



Källor: Wikipedia, bildsökning via Google och egna minnen. Bilden överst med Å som i åkervinda är ur boken Prinsarnes blomsteralfabet av Ottilia Adelborg, som gavs ut första gången 1893.


.

torsdag 13 maj 2010

Krigiska ord på K - Kyrass & Kyller (samt Lützen)


Mina sista "Krigiska ord på K" ord är kyrass och kyller. Egentligen har de inget med krig att göra utan mer med försvar.

Kyrass
betyder rustning och kommer från latinets coriaceus, som betyder av läder, som härleds från corium, läder, för från början var kyrass ett överkroppsskydd av läder. Ett annat ord för kyrass är harnesk. Från början betydde orden en hel rustning, men sedermera byttes betydelsen till att avse den del som skyddar överkroppen, till exempel ett bröstharnesk.

En kyrassiär, eller kyrassjär, är en kyrassklädd ryttare i tungt kavalleri. De hästberidna soldaterna var klädda i tunga rygg- och bröstharnesk. De användes från 1500-talet till 1800-talets början. Kyrasserna blev med tiden lättare för ryttarna att bära. I Sverige fanns kyrassiärer i armén från 1620-talet.
Bildens kyrassiär är från Lifeguard i London.


Kyller är en rock gjord av skinn framförallt av älgskinn. Skinnet är sämskat för att göra det extra mjukt och behagligt att bära. Kyllern har inga knappar utan hålls ihop av hyskor för att inte skava mot huden. Ett kyller användes under ett harnesk (kroppspansar) och bars av militärer, och framförallt under 1600- och 1700-talen. Den kunde även bäras helt utan ett harnesk och var ett skydd mot splitter.

Bildens kyrass tillhörde Gustav II Adolf och finns att se på Livrustkammaren i Stockholm. Den togs som krigsbyte efter hans död 1632 och fördes till kejsaren i Wien som en krigstrofé. I början av 1920-talet fick Sverige tillbaka den från Österrike, som tack för Sveriges Röda korshjälp till landet under och efter första världskriget.


I folktron trodde man att älgskinn hade en magisk förmåga att skydda mot stål. Den 6 november 1632 i Lützen fick vi bevis att ett älghudskyller inte hade en övermänsklig förmåga att skydda sin bärare mot svärdshugg. Gustav II Adolf blev varse det då han efter en tidigare skottskada inte kunde bära harnesk, utan bara hade ett älghudskyller på sig. Han kom inte hem levande efter den dagens krigsdrabbningar.

Gustav II Adolf fick först ett skott i vänster överarm som krossade benpipan, sedan träffades han av ett skott i ryggen som punkterade hans lunga. Han fick ett värjstick och två huggsår och sist fick han ett skott i tinningen. Utöver dessa skador hade han ytterligare två skottskador.
Målningen nedan "Gustaf Adolf vid Lützen” målades 1855 av konstnären Carl Wahlbom (1810-1858). Klicka på bilden så kan du se detaljerna på målningen.


För att minnas denna ödesdigra dag för Gustav II Adolfs tragiska död, och början på slutet på Sveriges stormaktsdrömmar, äter vi numera en liten bakelse dagen till ära den 6 november.
Radioprogrammet Meny utlyste en tävling 2003 om en ny Gustav Adolfbakelse. Medarrangörer i tävlingen var Livrustkammarens Vänner och Gastronomiska Akademiens Vänförening. Resultatet blev en bakelse med en kul utformning och en god smak enligt Livrustkammarens hemsida, därifrån bilden är hämtad.


Källor: Wikipedia; Japetus öga; Saob; Livrustkammaren; samt egna minnen.

.

lördag 1 maj 2010

Krigiska ord på K - Kris (och Fantomen)


Mitt nästa ord på temat "Krigiska ord på K" har turen kommit till Kris.

Liksom med det förra ordet kongo dök även detta upp när jag var barn och läste serietidningar och i synnerhet Fantomen. Ibland när skurkarna var orientaler brukade elakingarna använda en vågig kniv eller snarare en dolk när de skulle vara märkvärdiga och ge människooffer.

Denna kris som är variant på en dolk, finns på riktigt och kommer från Indonesien och används som ett rituellt föremål. När dolken smids hamras stålet och vänds hela tiden medan smeden rabblar böner. Smeden blandar olika material i stålet så det bildas ett mönster som ska ge magiska krafter till krisen. Detta mönster kallas för pamor. Klicka på bilden på dolken så blir den större och du ser mönstret bättre.
Den enda nyttan som jag har av en kris är när jag löser korsord :-)

--------------------------------------------------------------------------------------------

När man bott i norra Norrbotten som jag har gjort, kommer jag ihåg att var och en som vistades i skog och mark eller bodde på landsbygden, alltid bar med sig en vass kniv.
Då många talar finska där uppe, fick jag lära mig att den vanligaste kniven kallades för "mårapookå", (uttalat med kort å). Jag fattade inte varifrån ordet kom som liten.
När jag senare såg knivens namn förstod jag att det skulle skrivas Mora-puukko, alltså morakniv, då puukko betyder kniv och Mora är orten i Dalarna.
Då var en av barndomens ordgåtor löst.

--------------------------------------------------------------------------------------------


Fantomen
("The Phantom") skapades av manusförfattaren Lee Falk och såg dagen ljus 1936. Även om det tidigare fanns superhjältar med trikåer är Fantomen en av de första som bar sådana offentligt i den fiktiva serievärlden.
Han har även haft namnet "Dragos" i Sverige, vilket var en förväxling med en annan av Lee Falks seriefigurer Mandrake som på danska heter "Dragos". Fantomen kallas även för "Den vandrande vålnaden". Namnet kommer av att han anses som odödlig sedan han från 1536 sett likadan ut. Förklaringen är att "fantomen-yrket" går i arv från far till son. Den nuvarande Fantomen är den 21:a i det släktledet.

Fantomen skiljer sig från andra superhjältar med att han saknar superkrafter, utan använder sin egen styrka och tankeverksamhet för att lösa problem.
Det säregna är att när superhjältar bär mask försvinner pupillerna och hålen i masken är helt vita. lite kusligt, eller hur?
En sak som jag undrade om som barn var hur den nedåtpekande tygbiten på pannan kunde ligga på plats utan att fladdra omkring. Men i seriernas och fiktionens värld finns mängder av oförklarliga saker som vi nog aldrig får en förklaring på. Jag tror att han använder lim.

Serien Fantomen publiceras regelbundet i USA, Brasilien, Sverige, Norge, Finland, Australien och Indien. Fantomen går även som dags-strippar och som söndagsserier även i andra länder.

Färgen på Fantomens dräkt varierar. I USA är den lila med tvärrandiga byxor i svart och blått, i Skandinavien är dräkten blå med röd/svart-tvärrandiga byxor, och i Italien och Turkiet är dräkten röd.
I filmen "Fantomen" ("The Phantom") från 1996 sprang han omkring i en lila dräkt med blå/svartrandiga byxor. Filmen blev ingen succé så det kom inga uppföljare till den, men jag läser på nätet att man planerar att göra en ny film med Fantomen.


Det är lite tråkigt att seriefigurer ska filmatiseras. De har ju funnit sitt medium och är anpassade till det. Kulturupplevelsen baserar sig just på att läsas i två dimensioner i serieform. Nu ska både Tintin och Mumintrollen bli tredimensionella "tecknade" filmer. Jag kommer inte att uppskatta detta, då jag läst och älskat dessa som tvådimensionella serier. En perfekt produkt blir inte bättre av att byta förpackning, snarare sämre.
Serierna är skapade som bilduppslag med genomtänkt layout och bildflöde för att ge en visuell upplevelse. Tänk er målningen "Mona Lisa" som en rörlig bild i 3D, tror du att Leonardo da Vincis mästerverk skulle bli bättre?

--------------------------------------------------------------------------------------------

"Fantomen på Operan" är inte seriehjältens besök på operan, utan är en roman av Gaston Leroux (1868-1927). Den utkom 1910 och således fyller 100 år i år. Boken franska titel är "Le Fantôme de l'Opéra".
Denna fantom har filmatiserat minst 16 gånger och den hittills mest kända "Fantomen på Operan" ("The Phantom of the Opera") är musikalen med samma namn, med musik av Andrew Lloyd Webber och Charles Hart.
Musikalen hade premiär 1986 i London och tills nu har den satts upp i 17 länder och har setts av uppskattningsvis 70 miljoner människor. I Sverige spelades den på Oscarsteatern i Stockholm 1989-1995 i över tusen föreställningar. Mikael Samuelsson spelade huvudrollen i nästan alla dessa föreställningar. Musikalen filmatiserades 2004.

Bokens, musikalens och filmens skönsjungande hjältinna heter Christine Daaé. Hennes far var en berömd svensk fiolspelare som for runt landet tillsammans med henne och spelade bland annat på bröllop. När fadern dog flyttade hon till Paris och fick arbete i kören på operan i Paris.
Resten av handlingen från romanen kan du läsa på engelska Wikipedia. Musikalens hela handling kan du läsa i engelska Wikipedias artikel: The Phantom of The Opera (1986 musical).
Christine Daaé låter lite avvikande för att vara ett svenskt namn, men för fransmännen 1910 fungerade det säkert för att ge en exotisk nordisk klang.


Tänk att när jag såg en bild på en vågbladig dolk, ledde mina associationsbanor till både seriernas, musikalernas och filmens världar. Så verkar min hjärna fungera. Associationerna kommer som på ett pärlband, klick, klick, klick... och tankarna skenar iväg till något helt annat än det första som kom upp i huvudet.

Hoppas att du tycker om mina snabba lappkast. Men det är på bokstaven L så det tar vi en annan gång.


Källor: Wikipedia; IMDb; Filmtipset.nu; och egna minnen.

.