lördag 24 mars 2012

Marmorvit antik - i regnbågens alla färger


Många av oss associerar grekisk och romersk antik som marmorvit. Skulpturerna från den klassiska tiden tittar på oss med livlösa vita ögon på museerna. Ruinerna av byggnadsverk är omålade och pelarna lyser vita. Det är det antika idealet. Vit, vacker och skön. Men har det alltid varit så?

När man återupptäckte antiken, under renässansen och framåt, började skulptörer efterapa de funna konstskatterna och högg ut det ena efter andra marmorblocket som kopior och rekonstruktioner av de antika verken. Michelangelo (1475-1564) blev starkt influerad av de kritvita skulpturerna från antiken. Nya verk skapades inspirerades av det höviska och rena antika idealet. Under barocken och nyklassicismen fortsatte vurmandet för de bländvita skulpturerna som bland annat hos konstnärerna Giovanni Lorenzo Bernini (1598-1680) och Antonio Canova (1757-1822). Generation efter generation lärde känna antiken som ren och vit.

Men nu har forskningen tagit ett steg framåt mot en mer nyanserad bild av antika konstverk. När man börjat syna antikens skulpturer, reliefer, byggnadsdetaljer etcetera med lupp och vetenskapliga metoder, framträder en ny och färgrik period fram.

Tidigare hade man funnit vid utgrävningar i bland annat Herculaneum och Pompeji redan i mitten av 1700-talet, färgrika väggmålningar och mosaiker i husen, mängder av konst och bruksföremål, och glas i många färger. Numera är det även känt att tempel och skulpturer också var målade i bjärta kulörer. En antik skulptur ansågs ofärdig så länge den inte var målad.

Det fanns även vävda och färgade textilier, samt målade konstverk på väv och säkert på trä också under antiken. Men inget av detta har bevarats till nutiden då materialet var skörare och mer förgängligt än sten, metall och tegel. Det finns däremot mängder av konst i form av mosaiker och väggmålningar som sprudlar av färg. Så föreställningen om den marmorvita antiken är bara en seglivad myt.

Att skulpturerna var bemålade visste forskarna redan 1818 då man fann en fris med skulpturer från Afaiatemplet på Egina som hade rester av färg på sig. Även under 1700-talet såg man färgrester på antika grekiska och romerska skulpturer, och kunde dra slutsatser att de varit bemålade. Men trots vetskapen om färgerna i över tvåhundra år fortsatte antiken framställas som vit. För att befästa myten tvättade vissa konstsamlare och museiintendenter bort kvarvarande färg på statyerna för att få dem, till vad då tror du? Till just att bli marmorvita.

När arkeologer idag gräver fram konstverk, gör man allt för att inte den sköra kvarvarande färgen ska skadas. Försiktigt putsas fynden från smuts och varje liten färgrest noteras. Utifrån detta kan man rekonstruera färgåtergivningen. Ögon, ögonfransar, olika färgskiftningar i hår, mönster på klädesdetaljer går att få fram. Det som man inte kan se med blotta ögat kan man få fram med hjälp av olika kemiska metoder, vittringsspår i marmorn, eller med spektroskopi, infrarött fotografi eller med ljusbestrålning med ultraviolett ljus.

Idag får vi tänka om när det gäller hur man ska gestalta antiken. Istället för en vit antik, får vi tänka det som ett modernt nöjesfält, som sprudlar av färger och mönster.

Nästa artikel: Vita lögner om antikens färger.

Alla bilder har jag fotograferat den 10 oktober 2010 på vandringsutställningen Vita lögner som visades på Medelhavsmuseet i Stockholm vintern 2010/2011.

--------------------------------------------------------------------------------------------


Så här ser vi skulpturerna idag. Vita och med innehållslösa döda blickar. Detta ät ett huvud av en krigare som har stått på den östra gavelfältet på Afaiatemplet på Egina. På originalet kan man se färgrester och mönster. I ultraviolett ljus ser man det ännu tydligare.


När man analyserat och undersökt detta huvud med olika metoder, har forskarna rekonstruerat färgsättningen och hjälmens utseende med tillagt nässkydd och uppfällda kindskydd. En helt ny färgsprakande värld framträder.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Nedan fler skulpturer från Afaiatemplet på Egina som huvudet ovanför. Originalen från 490-480 f.v.t. finns på Glyptoteket i München. Dessa föreställer strider mellan greker och trojaner.

Dessa skulpturer återfanns 1811. De hade bevarade färgrester på sig liksom att byggnadsdetaljer som gavelfältets lister, väggar och golv hade varit målade. Man har sedan återupptäckten försökt rekonstruera frisens färgsättning.


Den trojanske bågskytten Paris bär en kroppsnära orientalisk dräkt. I ultraviolett ljus och släpljus blir dräktens färg och mönster tydliga. Hans hår var av bly. Västen han bär har ett mönster med lejon och gripar.


Den trojanske bågskyttens klädedräkt får vilken modemedveten färgälskare av idag att dra ett djupt andetag av vördnad för antikens färgglädje.


Detalj av bågskyttens benkläder i ett komplicerat sicksackmönster.


Som en pendang till Paris är Teukros, en bågskytt i en grekisk rustning.


Ett sinnrikt meandermönster på dräkten i rött, blått och grönt.


Den stridslystna gudinnan Athena finns mitt på Afaiatemplets västra gavelfält. Här är det bara gudinnans mantel som är färglagd. Manteln som är kantad av ormar kallas för egid.


I ultraviolett ljus framträder på originalet målade fjäll.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Mellan 530 och 480 f.v.t. ställdes upp mängder av skulpturer av flickor på Akropolis i Athen. Dessa marmorstatyer kallades för kore som betyder flicka på grekiska.
Efter att Akropolis plundrats av perserna år 480 f.v.t. ställdes inte statyerna upp igen utan begravdes i närheten av det heliga området. Då statyerna inte utsatts för klimatet så länge skyddades den kvarvarande färgen bättre i jorden.

En av dessa korestatyer kallas för Peploskoren. Det kan föreställa jaktgudinnan Artemis som har hållit pilar och båge i sina händer, eller vishetens gudinna Athena som har haft en lans i handen samt en hjälm eller krans på huvudet.

Originalet från ca 520 f.v.t. och finns på Akropolismuseet i Athen. Färgrester finns kvar på hennes hår, ögon, bälte och dräkt. När man studerar dräkten i ultraviolett ljus och släpljus ser man vittring av mönster av djurfigurerna.

En tolkning är att hon var vishetens gudinna Athena, med en lans i handen. Dräkten med djurfigurer tillhörde gudarnas och kallades för ependytes.



Detalj av dräkten som bara gudinnor bar i konsten.


En annan tolkning är att hon var jaktgudinnan Artemis, med båge och pilar i händerna.


En tolkning är att hon hade en strålande krans av metall på huvudet.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Denna gravskulptur fann man i Attika 1972 och kallas för Phrasikleias gravskulptur. Hon hade väl bevarad målning kvar och hade även rester av folie av guld, tenn och bly. Genom analys med spektroskopi och röntegnfluorescens fick man fram detaljer i dräkten.

Originalet från ca 550 f.v.t. Finns på Nationalmuseet i Athen.







--------------------------------------------------------------------------------------------

Denna stele med ullkorg är en gravrelief med en välbärgad kvinna som sitter på en rikt utsmyckad stol. Intill stolen finns en korg, kalathos, som användes vid ullspinning som var en viktig syssla för kvinnor under antikens Grekland.
I ultraviolett ljus och släpljus ser man de färggranna ornamenten.

Originalet är från 470-460 f.v.t. och finns på Antikenmuseum i Basel.



--------------------------------------------------------------------------------------------

Denna gravrelief kallas för Paramythions gravrelief och visar en fin vas kallad för loutrophores. I ultraviolett ljus ser man spåren av olika målade begravningsföremål och dekorationer på vasen och runt omkring.

Originalet är från ca 370 f.v.t. och finns på Glyptoteket i München.



--------------------------------------------------------------------------------------------

Denna torso med harnesk föreställer en bågskytt och ursprungligen stod den i Athenas tempel på Akropolis i Athen. I ultraviolett ljus och släpljus ser man de målade mönstren.

Originalet är från ca 470 f.v.t. och finns på Akropolismuseet i Athen.


En tolkning med gul färg.


En tolkning med förgyllning.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Detta huvud av Gaius Julius Caesar Augustus Germanicus, kallad Caligula är från romartiden. Alla de marmorvita romerska marmorhuvuden som vi ser idag har varit bemålade som denna. Färgspåren har analyserats kemiskt. Bland annat har man grundat håret med guldockra som gav en djupverkan, liksom fint målade ögonfransar och hårslingor ger liv åt huvudet.

Originalet från år 37-41 och finns på Ny Carlsberg Glyptotek i Köpenhamn.




Ögon, ögonbryn, ögonfransar och hår ger ett levande intryck.


Källor: Utställningen "Vita lögner" på Medelhavsmuseet i Stockholm (Visades 9 oktober 2010 - 30 januari 2011); Wikipedia; Egna fotografier och minnen.

.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar